Sedan många år har jag arbetat som skolpräst. Det betyder att jag mött elever från förskolan ända upp till gymnasiet. Ofta träffar jag eleverna i klassrummen men inte så sällan har det varit större samlingar med 300 mellanstadieelever i en gymnastiksal. Eller 500 högstadieelever i en aula.

Att gå fram och ställa sig inför en större grupp barn eller ungdomar är faktiskt en utmaning. Man har inte särskilt många sekunder på sig att skapa någonting som gör att eleverna känner att de vill fortsätta lyssna. Givetvis handlar det om hur man säger någonting men också om vad man säger. De måste känna att personen har något vettigt att komma med, något man uppfattar som relevant. 

För mig började det i skolan och skolan är fortfarande min bas. Samtidigt dröjde det inte länge innan jag också fick möta vuxna. Och så blev det föräldramöten, lärarfortbildningar, det blev samlingar för vårdpersonal i etik och bemötande. Det kunde handla om relationer på en arbetsplats, bemötande, kick-off-samlingar för att hitta enheten och få en bra start på terminen. Eller olika infallsvinklar i chefsutbildningar.

 I en grupp högstadieelever går det inte att bara prata. För att hålla koncentrationen behöver man nu och då bryta av, få resa sig upp och göra någonting annat. Det betyder att jag samlat på mig ett antal övningar genom åren som har med ämnet att göra och som breddar upp och vidgar tankarna. När jag sedan började jobba med vuxna insåg jag att behovet fanns där också. Inte heller en grupp vuxna tycket om att bara sitta och lyssna. Därför brukar jag nu och då bryta av med någon övning där man får prata, skratta och kanske också agera.

Jag har haft föredrag i många olika sammanhang och under ganska många rubriker. Ändå tycker jag allra bäst om när läraren, chefen eller arrangören berättar för mig om gruppen, förklarar deras situation. Och sedan fortsätter med att säga vad de skulle vilja se, vilka frågor och tankar som skulle behöva komma upp. Kanske också vilka känslor man skulle vilja se hos gruppen när passet är över, vad som ska finnas i deras ansiktsuttryck när de går därifrån. För mig är det då en föreläsning blir bäst, när den skräddarsys för just den här gruppen. Det ska vara nytt och friskt, både för deltagarna och för mig.