Den svenska äventyraren Göran Kropp var på väg att påbörja ännu en bestigning av Mount Everest. På sin vandring upp passerade han en liten nordindisk by. Vid marknadsplatsen fanns försäljare som sålde en mängd olika saker. Bredvid ett av stånden fick Göran Kropp se en apa som var fastbunden vid en järnstolpe. Bandet till stolpen var bara några decimeter långt, men tillräckligt för att apan skulle kunna spring runt stolpen. Och det gjorde den. Varv efter varv sprang den lilla apan i en frenetisk hastighet. Det var som om den trodde att om den bara sprang tillräckligt snabbt eller kanske tillräckligt många varv så skulle repet till sist lossna alldeles av sig självt.
En lång stund stod Göran Kropp och betraktade den stackats apans närmast maniska springande; runt, runt, runt. Man kunde se djupa spår i marken vid stolpen efter apans tröstlösa springande. Av spåren att döma hade detta pågått dag efter dag i månader. Kanske år. Hela den tunna ap-kroppen verkade skrika efter en enda sak: frihet. Själv var Göran Kropp på väg upp för att bestiga världens högsta berg. För många var det den ultimata bilden av frihet. Kontrasten till den fastbundna apan med bara någon knapp halvmeters rörelsefrihet kändes oerhörd.
Efter en stunds övervägande gick Göran Kropp fram till försäljaren och frågade vad apan kostade. Försäljaren såg undrande på svensken och så sa han ett pris. Utan att tveka plockade Göran Kropp upp sin plånbok och räckte fram pengarna. Försäljaren såg förundrat på den svenske äventyraren. Mannen tog pengarna. Sedan frågade han vad svensken tänkte göra med apan.
Göran Kropp pekade på det fastbundna djuret.
– Släpp honom fri, sa han.
Försäljaren stirrade häpet på äventyraren, som om han inte riktigt kunde ta in budskapet. Han hade redan plockat fram kniven för att skära av repet från stolpen. Plötsligt insåg han att apans nya ägare förmodligen ville att han skulle lossa alla rep.
– Bara släppa honom fri, menar du? upprepade försäljaren för att ytterligare en gång försäkra sig om att han verkligen uppfattat budskapet rätt.
Göran Kropp nickade.
– Precis just så, sa han.
Försäljaren tog apan i famnen och så skar han av repen. Sedan satte han ner apan på marken en bit från den stolpe som varit apans fängelse under så lång tid. För några ögonblick stod apan alldeles stilla, liksom för att försäkra sig om att repen verkligen var borta. Sedan tog han några försiktiga steg bort från stolpen. När han insåg att ingenting höll honom kvar längre tog han ett par snabba skutt fram till ett träd en bit bort. Med ett vigt språng svingade han sig upp i trädet. Samtidigt gav han ifrån sig ett vilt glädjetjut som ekade över hela torget. Apan kastade sig högre upp i trädets krona och sedan vidare till nästa träd och nästa igen, hela tiden utstötte den samma triumferande skri. Göran Kropp stod kvar och kände rysningarna när han såg den frihetslängtande apans ohämmade glädje över att äntligen få vara tillbaka i sitt rätta element igen.
Vad som sedan hände med apan, hur den klarade av ett liv i frihet fick Göran Kropp såklart aldrig veta. Men apans vilda glädjeskri när den svingade sig från träd till träd efter att äntligen ha släppts fri glömde han aldrig. Glädjetjutet från apan följde Göran Kropp hela vägen upp till toppen av Mount Everest. Det finns mycket som kan hålla både djur och människor fångna. Att möta någon som böjer sig fram och skär av repen som bundit är en upplevelse man aldrig glömmer. Man bär känslan av befrielse med sig. Göran Kropp gjorde någonting stort och viktigt när han befriade apan från fångenskapen vid järnstolpen. Samtidigt ska vi veta att det finns tiotusentals människor som känner sig fastbundna vid olika sorters järnstolpar utan att komma loss. Det finns många som skulle behöva att det kommer en Göran Kropp och skär loss repen.
Torgny Wirén